I en debattartikel i Svenska Dagbladet lyfter vår vd Mark Jensen, tillsammans med Marcus Dahbo (Forenede Care AB ), Ahmed Abdirahman (Stiftelsen Järvaveckan) och Åsa Andersson (Stora Sköndal) behoven inom branschen. Du kan läsa debattartikeln nedan:
”Öppna nya vägar när språket brister”
Med enorma rekryteringsbehov framöver behöver Sverige en väg in i omsorgen för fler. Exempelvis kan man erbjuda yrkesutbildningar i utvalda bristyrken på modersmål, skriver flera debattörer.
Sveriges omsorg står inför en av de största rekryteringsutmaningarna i modern tid. Enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR) behöver antalet anställda inom äldreomsorgen öka med 66 000 personer till år 2033. Under samma period väntas ytterligare 57 000 gå i pension. Det totala rekryteringsbehovet uppgår till över 123 000 personer – på bara tio år.
Samtidigt investerar samhället stora summor i etableringsprogram och språkutbildningar för nyanlända – men utan att det leder till arbete i någon större utsträckning. Enligt Statskontoret är endast 21 procent av deltagarna i etableringsprogrammet i arbete tre månader efter programmets slut. Vi kan alltså konstatera att en stor andel saknar fotfäste – trots flera års insatser.
Det här är inte hållbart. Och det är inte särskilt svårt att förstå var problemet ligger.
Språket är centralt i omsorgen – för trygghet, förståelse och säkerhet. Men i praktiken fungerar språkkravet ofta som ett svartvitt filter: antingen kan du tillräcklig svenska – eller så får du inte börja jobba alls. Resultatet är att människor hålls tillbaka, även i roller där det skulle vara fullt möjligt att börja med stöd av handledning, språkombud eller anpassade arbetsuppgifter.
Sverige behöver en fungerande väg in i omsorgen för fler – inte minst mot bakgrund av de enorma rekryteringsbehov som offentliga, ideella, och privata omsorgsaktörer står inför. Vi vill vara en del av lösningen och ta ansvar i en samhällskris.
Samtidigt är behovet av utbildad personal akut. I många verksamheter måste chefer lägga timmar varje vecka på att pussla med scheman och vikarier, ofta till högre kostnader och med risk för bristande kontinuitet. Det är slöseri med resurserna och äldre riskerar att inte få den omsorg och trygghet de har rätt till.
Arbetsmarknaden kräver utbildning, men utbildningssystemet kräver svenskkunskaper som många ännu inte hunnit förvärva. Det handlar inte bara om nyanlända utan även om personer som bott i Sverige i 10–20 år och som fortfarande inte kan svenska tillräckligt för att kunna skaffa sig en utbildning, kompetens och därmed bli behöriga på arbetsmarknaden. De historiska integrationsinsatserna har varit otillräckliga och vi behöver våga tänka nytt.
En möjlig väg framåt är att erbjuda yrkesutbildningar i utvalda bristyrken på modersmål – som ett första steg i en längre, språkintegrerad väg. Det ska inte ersätta svenska – utan vara en kompletterande möjlighet för att undanröja det första hindret och påbörja resan mot utbildning, yrkeskompetens och egen försörjning.
I Danmark kombineras arbete i omsorgen med undervisning på danska på arbetsplatsen. I Nederländerna integreras språkträning i introduktionsprogram för nyanställda. Även i Sverige finns goda exempel – hos både kommuner och privata omsorgsaktörer – där språkombud och valideringsmodeller visat sig fungera.
Det handlar inte om att experimentera med svensk välfärd, utan om att inspireras av fungerande lösningar som visat sig skapa vägar in på arbetsmarknaden. Men initiativen i Sverige är ofta projektbaserade och kortlivade. Det saknas ett nationellt ramverk som gör det möjligt att arbeta så här i större skala.
Ska vi möta framtidens behov i omsorgen måste vi tänka mer pragmatiskt och långsiktigt. Följande tre steg bör övervägas som potentiella ingångar:
- Yrkesutbildning inom utvalda bristyrken på modersmål, med integrerad språkträning, bör bli en instegsutbildning för icke-svenskspråkiga som vill arbeta i omsorgen.
- Språkstöd på arbetsplatsen – i form av språkombud, handledning och digitala verktyg – måste uppmuntras och finansieras. 72 procent av företagsledarna anser att det behövs ett politiskt stöd för språkutbildningar för anställda som inte kan svenska enligt rapporten ”Näringslivet: mångfald och inkludering 2025” från Järvaveckan Research i samarbete med PWC Sverige.
- Snabbare validering av utländsk omsorgskompetens krävs för att ta tillvara redan befintliga erfarenheter – testerna bör även kunna genomföras på modersmålet.
De områden som lyfts fram här är praktiskt genomförbara. Det är väl beprövade lösningar som fungerar och samhällsekonomiskt är mycket attraktiva – men som behöver politisk acceptans för att få fäste i bredare skala.
Det finns inga snabba lösningar på omsorgens bemanningsutmaningar, men vi kan inte leva i uppfattningen att det inte finns människor som vill hjälpa till.
Självklart ska språkkunskaper alltid finnas i de roller där de krävs – det är en fråga om trygghet och kvalitet. Men vi behöver samtidigt skapa fler instegsjobb med stöd och utveckling, så att fler får chansen att växa in i både språket och yrket.
Det är dags att riva de onödiga hindren. Att gå från ord till handling. Och att se varje person utanför arbetsmarknaden som en potentiell kollega – inte som ett integrationsproblem.
Ahmed Abdirahman
vd, Stiftelsen Järvaveckan
Marcus Dahbo
vd, Förenade Care
Mark Jensen
vd, Ambea
Åsa Andersson
vd, Stiftelsen Stora Sköndal
